Klockan gjorde sig påmind om att det är läggdags. Jag tittar ut och funderar på om det kommer bli ljust snart, häpnas över att det är mörkt 03:00. Funderar nostalgiskt över hur det egentligen var när det var just klockan 3. Fnyser åt tanken och kontrollerar att dörren är låst, alla lampor släckta och letar efter iPaden. Tittar ut på innergården för att kontrollera att ingen är där och lägger mig för att surfa med paddan en sista gång innan jag landar hududet mot kudden.
Jag vet att jag är en Apple-nörd. Inte en sådan som bara gillar Apple för att man ska gilla deras produkter i min bransch utan jag kan ALLT om Apple och Steves historia. Jag har sett alla klipp på YouTube, läst en bok om Steve Jobs och tom besökt Apples huvudkontor i Cupertino. Religiös säger vissa till mig. Kanske. Hyperlojalitet till ett varumärke har många liknelser psykologisk till religion. Det kanske har gått över styr när jag hade svårt att sova efter att jag läst att Steve Jobs lämnat posten som Apples CEO.
Steve Jobs är någonting annat. En smak och fingertoppskänsla för vad marknaden (läs konsumenten) vill ha absolut. En passion och motivation att förenkla människans vardag genom deras produkter visst. Men främst är Steve Jobs en artist eller snarare en konstnär. Förmågan att inte bara vara kreativ utan att totalt bryta konventioner och rådande normer till sin yttersta spets att det föder det omöjliga stycket konst. Provocera det omöjliga och tänja på de inneboende tanketunnlarna som omdefinierar uppfattningen av vad konst är. Ännu viktigare att ha förmågan att mobilisera sina egenskaper i organisationen och skapa en stark kultur som bygger på någonting större än ingengörsarbete, produktdesign eller marknadsföring.
Jag avslutar med ett citat från Steve Jobs som kanske beskriver sista meningen ovan:
A lot of times people think they are crazy, but in that craziness we see genius and those are the people we make tools for – Steve Jobs
