Fifty People One Question :: Brooklyn, NY.

Jag var naiv. Jag trodde aldrig det skulle vara så här svårt. Att få ett jobb.

Processen att söka jobb i sig är ångestfylld, man ser timglaset och ju mer sand som rinner desto mer ångest och panik får man. Självförtroendet får en nöt och man börjar tvivla på sig själv. Är det här egentligen det jag vill göra? Ska jag satsa på någonting annat? Det är konstigt. Man avundas en vanlig vardag, 9-17, lunch, tröttheten när man kommer hem, träffa kollegor, aw, känslan av Fredag och att uppskatta helgen mycket mer. Kärlek på jobbet.

Jag lät det inte bryta ned mig. Faktum är att jag vet vad jag vill göra, är fast besluten att uppnå mina mål och jag vet att jag är duktig. Jag är ett fan av attraktionslagen (läs The Secret, Tänk rätt bli framgångsrik) och tror starkt på att du kan uppnå vad du vill om du tänker rätt och fokuserar på dina mål.

Lösningen var framför ögonen på mig hela tiden. Jag pratar om det, skriver om det, lovordar det men jag praktiserade det inte. Inte i jobbsökandet i alla fall: kreativitet i kombination med ärlighet. Jag var trött på att skriva mail i form av “Hej jag heter Safar och jag undrar om ni……” och inte få svar. Jag satte på Spotify och letade fram en låt som jag vet är bra för min fantasi, John Mayer – Neon(Acoustic) , fyllde ett glas med 2 cl bourbon och började skriva utan att tänka.

Den 29:e augusti börjar jag på Aegis media och Carat. Nedan ser ni brevet.

Hej,

Jag stammar. Det är kanske den bästa gåvan jag fått efter min familj. Jag ska berätta varför. Varje triviala detalj blir en process. Processen är strunt för jag stammar mycket mindre än vad jag tror att jag egentligen gör. Men jag stammar när jag tänker på att jag inte ska stamma. Med det sagt har jag alltid vägrat att det ska stå i vägen för mina drömmar. Jag arbetar ännu hårdare för saker andra tar för givet vilket har resulterat i perfektion. Jag ska inte stamma EN gång vilket är omöjligt. Jag accepterar det och mobiliserar stamningens biverkan på det viktiga. Likt en blinds övriga sinnen blir mer känsliga känner jag igen mig själv.

I förra veckan hade jag en arbetsintervju med en av Sveriges mäktigaste människor inom media. En typisk situation där jag stammar mycket mer än vanligt. Perfektionen gör sig påmind och kräver för mycket av vad som är kapabelt. Ambitionen är monumental men perfektion finns inte och en insikt om att hårt arbete och autenticitet är äkta räcker långt. Jag stammade och på vilket sätt jag gjorde det. Det bara fnattrade till men jag hade bestämt mig. Att livet handlar om centimeter. Är du inte dig själv och satsar med full kraft på ditt mål med dig själv som vapen når du inte högre höjder.

Click here to view the embedded video.

Jag och min bästa vapendragare Jocke pratade om vad vi ville uppleva i sommar. Vart vi skulle resa och vad vi ville få ut av resan. Samtalet kom att handla mer om drömmar och vad vi vill få ut av livet än en specifik destination. Allt började med en reklamfilm som Jocke mailade mig med den klassiska motiveringen: Amen lugn!! Se reklamfilmen nedan.

Vi konsumerar en målbild av oss själva. Vi konsumerar saker vi inte kan få direkt men någonting som kräver engagemang och som möjligtvis hjälper dig att förverkliga bilden av dig själv. Vi konsumerar hopp fast att vi kanske aldrig når målet. Varför är det så svårt att säga upp sitt gymkort fast att man inte tränar särskilt ofta? Vi konsumerar det utvidgade jaget.

Så vad säger du Jocke, ska vi bestämma oss för Italien och låta slumpen omsluta oss?

Click here to view the embedded video.

Försöker att inte underskatta det analoga. Men det irriterar mig att jag inte kan köra kringla-F.

Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken. En del av mig tycker att det är brist på respekt, en annan att Sveriges statschef ska granskas. Men det här är privat och pinsamt. Jag gillar kungen, mindre gillar jag dagens mediebevakning som mer och mer går mot Englands metodik. Pengar gör än blind brukar man säga och jag kan inte mer än hålla med, särskilt idag.

Genialiskt PR-arbete är en grov överskattning. En skandal om någon i kungafamiljen kommer att få uppmärksamhet, särskilt när det gäller rykten som har florerat om kungen länge och som nu med “vittnen” har lagt grunden för en bok. De har fått ovärderlig PR men med en sådan produkt är det självklart. Sedan är planeringen bättre. Boken kommer ut några månader efter bröllopet och det inte en slump att boken släpps samma dag som kungen varje år håller en presskonferens efter sin älgjakt.

Till skillnad från många PR-experter på TV tycker jag kungen skötte presskonferensen bra om än lite pressad. PR-mässigt är det guld för förlaget att kungen nämnde boken, men hade han inte sagt någonting hade snacket fortsatt ännu mer, rykten och spekulationer om vad kan vara sant hade fortsatt. Kriskommunikationens grundlag är att så fort som möjligt göra ett uttalande för att förhindra ryktesspridning men också om man är skyldig också erkänna det. Vilket kungen mer eller mindre gjorde. Ni vet, det är inte längre lika roligt att skriva, skrika, argumentera och kasta galla när huvudpersonen från egen mun erkänt. Det blir inte lika kul att retas.

Självklart välkomnar förlaget Lind & Co och författaren Thomas Sjöberg en rättegång. Det skulle resultera i ett PR-värde utanför Sveriges gränser vilket skulle öka intresset utomlands enormt och en närliggande lansering av boken i Europa. En eventuell förlust i rättegången skulle vara fickpengar i jämförelse av intäkterna av boken.

Därför blir jag glad att hovet idag bekräftar att de inte kommer att driva det här vidare. En bok som bygger på anonyma källor, människor som förmodligen har fått betalt för att agera vittne, är ingenting jag lägger stor vikt i. Jag ska inte spekulera för mycket för att jag har inte läst boken men för mig är det ännu ett fall av att människor gör vad som helst för pengar, till den grad att förnedra våran kung och kanske en splittring i kungafamiljen. Då är man inte bara blind utan känslokall.

Jag sitter på min innergård. Husväggarna blockerar solen, men den är närvarande. Grannen sitter på balkongen och läser en bok, musiken når mig perfekt som en viskning till örat. Liksom masserar och samtidigt doserar känslorna med glidmedel. Jag tappade hoppet ett tag, trodde vinterns baksmälla skulle vara hela våren/sommaren. Doften av naturens tillnyktrande påminde mig om livets kvalitéer, en inspirerande känsla i bröstet att jag kan åstadkomma vad jag vill här i livet. En längtan att bli kär. Dagdrömmer om henne, sommarvinden lyfter hennes hår, leendet är lika genuint som fågelns färd till nästa gren.

Äntligen har aldrig varit så relevant för mig. Sommar.

[Show as slideshow]

[View with PicLens]