48h, Blogg, Vardag

Kreativitet och ärlighet – vägen mot ett jobb

Det här går undan. JAG tillhör ju den nya generationen som förstår det digitaliserade landskapet. Jag går en utbildning som det krävs mer än 19.0 i betyg idag för att komma in i. Jag vann 48h för sjutton, Sveriges största reklamtävling för studenter!

Jag var naiv. Jag trodde aldrig det skulle vara så här svårt. Att få ett jobb.

Processen att söka jobb i sig är ångestfylld, man ser timglaset och ju mer sand som rinner desto mer ångest och panik får man. Självförtroendet får en nöt och man börjar tvivla på sig själv. Är det här egentligen det jag vill göra? Ska jag satsa på någonting annat? Det är konstigt. Man avundas en vanlig vardag, 9-17, lunch, tröttheten när man kommer hem, träffa kollegor, aw, känslan av Fredag och att uppskatta helgen mycket mer. Kärlek på jobbet.

Jag lät det inte bryta ned mig. Faktum är att jag vet vad jag vill göra, är fast besluten att uppnå mina mål och jag vet att jag är duktig. Jag är ett fan av attraktionslagen (läs The Secret, Tänk rätt bli framgångsrik) och tror starkt på att du kan uppnå vad du vill om du tänker rätt och fokuserar på dina mål.

Lösningen var framför ögonen på mig hela tiden. Jag pratar om det, skriver om det, lovordar det men jag praktiserade det inte. Inte i jobbsökandet i alla fall: kreativitet i kombination med ärlighet. Jag var trött på att skriva mail i form av “Hej jag heter Safar och jag undrar om ni……” och inte få svar. Jag satte på Spotify och letade fram en låt som jag vet är bra för min fantasi, John Mayer – Neon(Acoustic) , fyllde ett glas med 2 cl bourbon och började skriva utan att tänka.

Den 29:e augusti börjar jag på Aegis media och Carat. Nedan ser ni brevet.

Hej,

I Sverige är jag utlänning och utomlands säger jag att jag är svensk. I grundskolan frågade jag mina föräldrar om jag också kunde få ha en krokodil på bröstet och jag trodde västkusten låg någonstans jätte varmt. I sexan fick jag äntligen mina första skor från NIKE och en tuff cykel och vips så blev jag en i gänget.

Som människa mellan två kulturer skapas ett fantastiskt perspektiv på saker. Intresset för människans natur och beteende har jag alltid haft. I vuxen ålder, har intresset kombinerats med akademiska studier i kommunikation och en passion för vad som påverkar människans beteende är ett naturlig resultat av detta.

Jag ska komma till saken. Jag söker jobb som planner/strateg. Jag avslutade nyss min praktik hos Ottoboni som strateg och Anna som är vice VD där kan intyga att jag är ett frö att satsa på. 2009 vann jag även 48h som strateg.

Jag bifogar CV så hoppas jag det resulterar i ett möte.

Vänligen,
Safar Yacoub

 

Standard
Blogg, Uncategorized, Vardag

Mitt handikap, min gåva.

Det gnager men jag låter det inte ta befälet. En kamp som jag sakta men säkert vinner men som påminner mig om mina begränsningar. Just därför påminner det mig om min styrka. Jag tar ett djupt andetag men det kommer ändå ut så fel. Ibland kommer det ut rätt. Ibland bryr jag mig men oftast ger jag fan i vad andra tycker. Främst motiverar det mig att arbeta ännu hårdare.

Jag stammar. Det är kanske den bästa gåvan jag fått efter min familj. Jag ska berätta varför. Varje triviala detalj blir en process. Processen är strunt för jag stammar mycket mindre än vad jag tror att jag egentligen gör. Men jag stammar när jag tänker på att jag inte ska stamma. Med det sagt har jag alltid vägrat att det ska stå i vägen för mina drömmar. Jag arbetar ännu hårdare för saker andra tar för givet vilket har resulterat i perfektion. Jag ska inte stamma EN gång vilket är omöjligt. Jag accepterar det och mobiliserar stamningens biverkan på det viktiga. Likt en blinds övriga sinnen blir mer känsliga känner jag igen mig själv.

I förra veckan hade jag en arbetsintervju med en av Sveriges mäktigaste människor inom media. En typisk situation där jag stammar mycket mer än vanligt. Perfektionen gör sig påmind och kräver för mycket av vad som är kapabelt. Ambitionen är monumental men perfektion finns inte och en insikt om att hårt arbete och autenticitet är äkta räcker långt. Jag stammade och på vilket sätt jag gjorde det. Det bara fnattrade till men jag hade bestämt mig. Att livet handlar om centimeter. Är du inte dig själv och satsar med full kraft på ditt mål med dig själv som vapen når du inte högre höjder.

 

Standard
Blogg, Konsumentbeteende, Vardag, youtube

Ska vi säga en Estrella med Italien i Jocke?

Tänk dig att vi sitter i en bar i Rom och låter slumpen omsluta oss. Allt som sker från och med nu är slumpen som aldrig skulle infinna sig om vi inte bestämde oss för att resa till Rom. All slump sker från egna beslut, man kan bestämma sitt öde genom att låta sannolikheten för den slump man vill ha vara större. Tänk dig Jocke att vi gör oss mottagliga för det utvidgade jaget och den adrenalinkick av slumpen som vad du får och vad du kommer att ge blir……. Vi träffar människor som från deras födsel fram tills idag har gjort beslut som gjort att dem befinner sig i samma lokal som oss. Jag hör skratt, jag upplever inspiration, jag kommer till insikter och jag känner beröring. Låt oss njuta av staden, människorna och ovissheten om vad som händer härnäst. Låt oss uppleva vårt utvidgade jag.

Jag och min bästa vapendragare Jocke pratade om vad vi ville uppleva i sommar. Vart vi skulle resa och vad vi ville få ut av resan. Samtalet kom att handla mer om drömmar och vad vi vill få ut av livet än en specifik destination. Allt började med en reklamfilm som Jocke mailade mig med den klassiska motiveringen: Amen lugn!! Se reklamfilmen nedan.

Vi konsumerar en målbild av oss själva. Vi konsumerar saker vi inte kan få direkt men någonting som kräver engagemang och som möjligtvis hjälper dig att förverkliga bilden av dig själv. Vi konsumerar hopp fast att vi kanske aldrig når målet. Varför är det så svårt att säga upp sitt gymkort fast att man inte tränar särskilt ofta? Vi konsumerar det utvidgade jaget.

Så vad säger du Jocke, ska vi bestämma oss för Italien och låta slumpen omsluta oss?

Standard