Jag älskar den här videon. Den kommunicerar så mycket bara genom en mycket enkel fråga: Where would you wish to wake up tomorrow? Frågan avväpnar en från enkla svar , tvingar fram ödmjukhet och stimulerar fantasin.
Det här går undan. JAG tillhör ju den nya generationen som förstår det digitaliserade landskapet. Jag går en utbildning som det krävs mer än 19.0 i betyg idag för att komma in i. Jag vann 48h för sjutton, Sveriges största reklamtävling för studenter!
Jag var naiv. Jag trodde aldrig det skulle vara så här svårt. Att få ett jobb.
Processen att söka jobb i sig är ångestfylld, man ser timglaset och ju mer sand som rinner desto mer ångest och panik får man. Självförtroendet får en nöt och man börjar tvivla på sig själv. Är det här egentligen det jag vill göra? Ska jag satsa på någonting annat? Det är konstigt. Man avundas en vanlig vardag, 9-17, lunch, tröttheten när man kommer hem, träffa kollegor, aw, känslan av Fredag och att uppskatta helgen mycket mer. Kärlek på jobbet.
Jag lät det inte bryta ned mig. Faktum är att jag vet vad jag vill göra, är fast besluten att uppnå mina mål och jag vet att jag är duktig. Jag är ett fan av attraktionslagen (läs The Secret, Tänk rätt bli framgångsrik) och tror starkt på att du kan uppnå vad du vill om du tänker rätt och fokuserar på dina mål.
Lösningen var framför ögonen på mig hela tiden. Jag pratar om det, skriver om det, lovordar det men jag praktiserade det inte. Inte i jobbsökandet i alla fall: kreativitet i kombination med ärlighet. Jag var trött på att skriva mail i form av “Hej jag heter Safar och jag undrar om ni……” och inte få svar. Jag satte på Spotify och letade fram en låt som jag vet är bra för min fantasi, John Mayer – Neon(Acoustic) , fyllde ett glas med 2 cl bourbon och började skriva utan att tänka.
Den 29:e augusti börjar jag på Aegis media och Carat. Nedan ser ni brevet.
Hej,
I Sverige är jag utlänning och utomlands säger jag att jag är svensk. I grundskolan frågade jag mina föräldrar om jag också kunde få ha en krokodil på bröstet och jag trodde västkusten låg någonstans jätte varmt. I sexan fick jag äntligen mina första skor från NIKE och en tuff cykel och vips så blev jag en i gänget.
Som människa mellan två kulturer skapas ett fantastiskt perspektiv på saker. Intresset för människans natur och beteende har jag alltid haft. I vuxen ålder, har intresset kombinerats med akademiska studier i kommunikation och en passion för vad som påverkar människans beteende är ett naturlig resultat av detta.
Jag ska komma till saken. Jag söker jobb som planner/strateg. Jag avslutade nyss min praktik hos Ottoboni som strateg och Anna som är vice VD där kan intyga att jag är ett frö att satsa på. 2009 vann jag även 48h som strateg.
Jag bifogar CV så hoppas jag det resulterar i ett möte.
Vänligen,
Safar Yacoub
Det gnager men jag låter det inte ta befälet. En kamp som jag sakta men säkert vinner men som påminner mig om mina begränsningar. Just därför påminner det mig om min styrka. Jag tar ett djupt andetag men det kommer ändå ut så fel. Ibland kommer det ut rätt. Ibland bryr jag mig men oftast ger jag fan i vad andra tycker. Främst motiverar det mig att arbeta ännu hårdare.
Jag stammar. Det är kanske den bästa gåvan jag fått efter min familj. Jag ska berätta varför. Varje triviala detalj blir en process. Processen är strunt för jag stammar mycket mindre än vad jag tror att jag egentligen gör. Men jag stammar när jag tänker på att jag inte ska stamma. Med det sagt har jag alltid vägrat att det ska stå i vägen för mina drömmar. Jag arbetar ännu hårdare för saker andra tar för givet vilket har resulterat i perfektion. Jag ska inte stamma EN gång vilket är omöjligt. Jag accepterar det och mobiliserar stamningens biverkan på det viktiga. Likt en blinds övriga sinnen blir mer känsliga känner jag igen mig själv.
I förra veckan hade jag en arbetsintervju med en av Sveriges mäktigaste människor inom media. En typisk situation där jag stammar mycket mer än vanligt. Perfektionen gör sig påmind och kräver för mycket av vad som är kapabelt. Ambitionen är monumental men perfektion finns inte och en insikt om att hårt arbete och autenticitet är äkta räcker långt. Jag stammade och på vilket sätt jag gjorde det. Det bara fnattrade till men jag hade bestämt mig. Att livet handlar om centimeter. Är du inte dig själv och satsar med full kraft på ditt mål med dig själv som vapen når du inte högre höjder.
Tänk dig att vi sitter i en bar i Rom och låter slumpen omsluta oss. Allt som sker från och med nu är slumpen som aldrig skulle infinna sig om vi inte bestämde oss för att resa till Rom. All slump sker från egna beslut, man kan bestämma sitt öde genom att låta sannolikheten för den slump man vill ha vara större. Tänk dig Jocke att vi gör oss mottagliga för det utvidgade jaget och den adrenalinkick av slumpen som vad du får och vad du kommer att ge blir……. Vi träffar människor som från deras födsel fram tills idag har gjort beslut som gjort att dem befinner sig i samma lokal som oss. Jag hör skratt, jag upplever inspiration, jag kommer till insikter och jag känner beröring. Låt oss njuta av staden, människorna och ovissheten om vad som händer härnäst. Låt oss uppleva vårt utvidgade jag.
Jag och min bästa vapendragare Jocke pratade om vad vi ville uppleva i sommar. Vart vi skulle resa och vad vi ville få ut av resan. Samtalet kom att handla mer om drömmar och vad vi vill få ut av livet än en specifik destination. Allt började med en reklamfilm som Jocke mailade mig med den klassiska motiveringen: Amen lugn!! Se reklamfilmen nedan.
Vi konsumerar en målbild av oss själva. Vi konsumerar saker vi inte kan få direkt men någonting som kräver engagemang och som möjligtvis hjälper dig att förverkliga bilden av dig själv. Vi konsumerar hopp fast att vi kanske aldrig når målet. Varför är det så svårt att säga upp sitt gymkort fast att man inte tränar särskilt ofta? Vi konsumerar det utvidgade jaget.
Så vad säger du Jocke, ska vi bestämma oss för Italien och låta slumpen omsluta oss?
Försöker att inte underskatta det analoga. Men det irriterar mig att jag inte kan köra kringla-F.
Visst ser allting mycket proffsigare ut på engelska?
Äntligen är det lite prat och mer verkstad från min sida. 10 jan började jag som strateg på Ottoboni.
Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken. En del av mig tycker att det är brist på respekt, en annan att Sveriges statschef ska granskas. Men det här är privat och pinsamt. Jag gillar kungen, mindre gillar jag dagens mediebevakning som mer och mer går mot Englands metodik. Pengar gör än blind brukar man säga och jag kan inte mer än hålla med, särskilt idag.
Genialiskt PR-arbete är en grov överskattning. En skandal om någon i kungafamiljen kommer att få uppmärksamhet, särskilt när det gäller rykten som har florerat om kungen länge och som nu med “vittnen” har lagt grunden för en bok. De har fått ovärderlig PR men med en sådan produkt är det självklart. Sedan är planeringen bättre. Boken kommer ut några månader efter bröllopet och det inte en slump att boken släpps samma dag som kungen varje år håller en presskonferens efter sin älgjakt.
Till skillnad från många PR-experter på TV tycker jag kungen skötte presskonferensen bra om än lite pressad. PR-mässigt är det guld för förlaget att kungen nämnde boken, men hade han inte sagt någonting hade snacket fortsatt ännu mer, rykten och spekulationer om vad kan vara sant hade fortsatt. Kriskommunikationens grundlag är att så fort som möjligt göra ett uttalande för att förhindra ryktesspridning men också om man är skyldig också erkänna det. Vilket kungen mer eller mindre gjorde. Ni vet, det är inte längre lika roligt att skriva, skrika, argumentera och kasta galla när huvudpersonen från egen mun erkänt. Det blir inte lika kul att retas.
Självklart välkomnar förlaget Lind & Co och författaren Thomas Sjöberg en rättegång. Det skulle resultera i ett PR-värde utanför Sveriges gränser vilket skulle öka intresset utomlands enormt och en närliggande lansering av boken i Europa. En eventuell förlust i rättegången skulle vara fickpengar i jämförelse av intäkterna av boken.
Därför blir jag glad att hovet idag bekräftar att de inte kommer att driva det här vidare. En bok som bygger på anonyma källor, människor som förmodligen har fått betalt för att agera vittne, är ingenting jag lägger stor vikt i. Jag ska inte spekulera för mycket för att jag har inte läst boken men för mig är det ännu ett fall av att människor gör vad som helst för pengar, till den grad att förnedra våran kung och kanske en splittring i kungafamiljen. Då är man inte bara blind utan känslokall.
Jag sitter på min innergård. Husväggarna blockerar solen, men den är närvarande. Grannen sitter på balkongen och läser en bok, musiken når mig perfekt som en viskning till örat. Liksom masserar och samtidigt doserar känslorna med glidmedel. Jag tappade hoppet ett tag, trodde vinterns baksmälla skulle vara hela våren/sommaren. Doften av naturens tillnyktrande påminde mig om livets kvalitéer, en inspirerande känsla i bröstet att jag kan åstadkomma vad jag vill här i livet. En längtan att bli kär. Dagdrömmer om henne, sommarvinden lyfter hennes hår, leendet är lika genuint som fågelns färd till nästa gren.
Äntligen har aldrig varit så relevant för mig. Sommar.
Som ni kanske har märkt så ha det inte skrivits på ett tag. Dels för att jag hade ett projekt för Lowe Brindfors att bli klar med och att jag har letat ny design till bloggen. Så det kommer att vara lite knasigt här tills jag får in hur allt ska vara strukturerat och hur det ska se ut här.
Vad tycker ni om den här designen förresten?? Funderar också på att bloggen bara ska heta yacoub.se och inte reklamit. Lite förvirrande har jag fått höra.
Jobbet för Lowe Brindfors återkommer jag om för den är jag mäkta imponerad över 
John Mayer kommer att spelas på repeat för resten av min karriär!
För visst gav jag fan på ett ge allt, men visst är det alltid någon annan som vinner? Jag har aldrig tidigare vunnit någonting stort. När jag var liten var jag inte särkilt snabb på att springa, jag hade bra kondition men vilken credd fick man bland polarna för det? Jag vann aldrig lilla melodifestivalen vi hade i Skallbergsskolan i Västerås, kanske för att jag aldrig deltog, men jag var alltid avis på de som vågade uppträda för 300. Speciellt minns jag Rune, inte den mest populära killen i klassen, som i 5:an sket totalt i det och uppträdde. Hur in i helsike vågade han egentligen? Rune om du ser det här: all eloge!!
I lördags kände jag att allt det där var okej, en personlig framgång, en bekräftelse på att jag är bäst på någonting. Och om inte lägligt nog, i en gren som jag har valt att syssla med för resten av mitt liv, timingen var perfekt. Jag tar examen om två månader.
Jag vann sveriges största reklamtävling för studenter 48h!
I lördags fick jag äntligen stå framför 300 personer med en kavalkad av känslor som strömmade genom bröstet, en känsla som gör synen suddig, man ser inga detaljer bara en helhet som man tror sig uppleva. Polare sa att jag såg ut som att jag vunnit MTV music awards för årets nykomling. Kanske gjorde jag det, jävligt roligt, men det var det sista jag tänkte på just då.
Så hur gick det hela till egentligen? Min grupp (jag, Kicki Lenken och Josefine Wulff) var fantastisk, våran inställning var att vinna men hur vi arbetade var helt i linje med hur jag önskade att de skulle fungera. Vinnarskalle, kreativitet, fokus på briefen, noll fokus på vad andra gör och en massa barnslighet. Tar man saker för seriöst blir kommunikation dålig, ett arbetsklimat som suddar ut tanketunnlar var precis vad vi hade. Vi var överens om att idén fick ta den tid det tog tills vi var nöjda. I fredags kväll klockan 22.00 på plan tre, hus D på SU bestämde vi vilken idé vi skulle ta efter att var och en fick rösta två idéer var. Tidigare under dagen var det mycket nära att vi valde en helt annan idé.
Festen på Magenta var fantastisk, många handskakningar och många kramar. Kul att så många som jag inte kände kom fram och hälsade och önskade grattis. Många från min institution var jätte glada över att våran skola vann, och det är jag grymt stolt över. Inst. för reklam och PR behöver lite fler priser att hänga upp på väggen.
Jag vill tacka Emelie o Co för en fantastsikt bra utförd tävling, särkilt Dennis Phang som gjorde 48h.se och är en av mina närmsta vänner och min bror Allan Yacoub. Jeremy Phang, Fredrik Reinius, Joakim hägg (läs hans blogg här) förgyllde min kväll, min grupp såklart och Micael Dahlén för hans bok BOXEN som vars verktyg för kreativitet hjälpte den kreativa processen.
Grattis Micael Carlsson också från inst. som kom på en andra plats.
Så vad vann vi med? Här kommer det vinnande bidraget med våran motivering. Basta!
Motivering
Alla har vi vuxit upp med uttrycket ”tänk på de små barnen i Afrika” vilket både har uppretat och uttjatats. Men visst är det kul att anspela på någonting som känns tabu att skämta om – speciellt i sådana här sammanhang.
Med ”de kan tänka själva” återspeglar det hungerprojektets trestegsprocess samtidigt som det är lite mot god moral att säga det och därför skapar det också en reaktion. Den kommunicerar även deras strävan att låta personerna i fråga, själva uttrycka sina visioner och viljor att skapa sin egen framtid istället när de flesta andra organisationer ber om pengar i sin kommunikation.
Genom att väcka nyfikenhet och samtidigt även uppröra tror vi på denna form av annons – vi vill locka till egna initiativ till uppsökande av information. Att använda sig av hård och ”in your face” humor möjliggör intresse även för den mest syniska.
Målgrupp
Annonsen publiceras i en dagstidning som når >1000000 människor och därmed innefattar målgruppen attribut som är oändliga. Att rikta sig mot t.ex. kvinnor mellan 20-35 år som bor i Enskede, som redan är ideellt engagerade och entreprenörssjälar hade resulterat i ett oändligt spill. Därför riktar vi oss mot yngre människor mellan 20-35 år med en kommunikation som de flesta kan relatera till och förhoppningsvis föra hungerprojektet närmare att expandera till 10 nya städer.
Konkurrenter
Hungerprojektet särskiljer sig mot flera av sina konkurrenter på så sätt att de i den här annonsen inte ber om pengar från målgruppen utan om tid och engagemang. Vilket kanske inte är det man först utgår ifrån när människor ser en reklam från en ideell organisation. I annonsen ansåg vi att det är viktigt att kommunicera det och tydligt särskilja Hungerprojektet från sina konkurrenter såsom Rädda barnen, Läkare utan gränser och Röda korset.
Målsättning
Våran intention har varit att inte bara att skapa ett intresse för att rekrytera fler volontärer utan även öka kännedomen om Hungerprojektet då vi upplevde att få kände till dem. Detta både genom att fråga människor man känner och genom en mini-kännedomsundersökning på Twitter och Facebook. Därför är utmaningen att målgruppen ska bearbeta annonsen, bilda en önskvärd uppfattning och förhoppningsvis aktivera sig. Men främst syftar annonsen till att rekrytera/engagera volontärer i hungerprojektet och vår målsättning är att vi kommunicerar vad hungerprojektet står för, hur de särskiljer sig från konkurrenterna och förhoppningsvis därigenom får människor att vilja aktivera sig.
Medie
Vi har valt en copy-lösning för att snabbt kommunicera budskapet i och med det snabba mediet och människors låga engagemangsgrad och tålamod att uppmärksamma reklam i en dagstidning.
