Jag o grabbarna kom hem från New York för någon vecka sedan. Jag gjorde en trailer som kanske beskriver ovanstående känsla.

Click here to view the embedded video.

Jag stammar. Det är kanske den bästa gåvan jag fått efter min familj. Jag ska berätta varför. Varje triviala detalj blir en process. Processen är strunt för jag stammar mycket mindre än vad jag tror att jag egentligen gör. Men jag stammar när jag tänker på att jag inte ska stamma. Med det sagt har jag alltid vägrat att det ska stå i vägen för mina drömmar. Jag arbetar ännu hårdare för saker andra tar för givet vilket har resulterat i perfektion. Jag ska inte stamma EN gång vilket är omöjligt. Jag accepterar det och mobiliserar stamningens biverkan på det viktiga. Likt en blinds övriga sinnen blir mer känsliga känner jag igen mig själv.

I förra veckan hade jag en arbetsintervju med en av Sveriges mäktigaste människor inom media. En typisk situation där jag stammar mycket mer än vanligt. Perfektionen gör sig påmind och kräver för mycket av vad som är kapabelt. Ambitionen är monumental men perfektion finns inte och en insikt om att hårt arbete och autenticitet är äkta räcker långt. Jag stammade och på vilket sätt jag gjorde det. Det bara fnattrade till men jag hade bestämt mig. Att livet handlar om centimeter. Är du inte dig själv och satsar med full kraft på ditt mål med dig själv som vapen når du inte högre höjder.

Click here to view the embedded video.

Jag älskar serier. Du vet känslan, förförelsen av en serie tvingar dig att marathonkolla alla avsnitt tills den marinerar ditt medvetna även när du inte tittar. Du vill ha tjejen/killen, du vill leva samma liv, ha samma stil och vara lika charmig. Du vet att det är på låtsas men du förtränger det. Inspirationen är där och du anammar livsstilen. Kanske gör du det bara när du dagdrömmer eller så köper du samma kläder eller klipper samma frisyr.

Det är ingen nyhet att populärkulturen har en inverkan på oss. I en tid då alla säger att synsättet på den passiva konsumenten är förbi bör fler interaktiva kreativa saker göras för att tvätta bort det synsättet helt. Interagera med konsumenten är populärt just nu och fast att man använder de rätta verktygen behöver det inte betyda att man faktiskt gör det. De flesta företagen tror att de har en relation med konsumenten. Värre är när konsumenten har en relation med företaget utan att företaget vet om det. I bästa fall känner båda till relationen.

En relation där relationen sträcker sig till där konsumenten är med i produktionen har vi sett mer och mer. Antingen skräddarsydda produkter eller där konsumenten bestämmer vad som ska massproduceras. Tänk dig om konsumenten får bestämma den fortsatta handlingen i en serie. Tänk om ditt vinnarbidrad lägger grunden för nästa säsong. Eller hur säsongen slutar. Ja vad som hellst, vem skulle inte sitta bänkad och se om sin egen story förverkligas?

Jag vet inte besökare, har det redan gjorts? Om inte hur skulle man kunna göra det ännu bättre? Hur kan man interagera tittarna?

Just nu vill jag vara klädd såhär:

Och vara tillsammans med henne:

Därför är det egentligen enkelt att vara kaxig utan en identitet. En parantes är att vi ska också skilja mellan kaxighet, näthat och konstruktiv feedback. Näthatet kan om inte elimineras i alla fall bli mer sofistikerad genom att kommentarer bara får göras med en verklig identitet. Techcrunch minskade onödiga kommentarer med 90% efter att de införde Facebooks kommentatorsfunktion som enda alternativ för att kommentera. Vill du ha en sund debatt på din hemsida, blogg, forum etc. använda Facebooks kommentatorsfunktion.

Jag sätter punkt för detta inlägg med bilder från en promenad jag gjorde med två polare i tisdags. Kärlek.

Plötsligt älskar alla Afrika. Plötsligt ska alla företag som inte har råd att sponsra VM i Sydafrika älska fotboll och associera sina produkter med VM. Självklart, om någonting som människor är hyperlojala till så är det Fotboll, en lojalitet varumärken strävar efter med blod, svett och pengar. Dessa pengar, pengar i byråer är inte beroende av börsen, utan av vad man gör med dem som bestämmer dess värde. Den starkaste drivkraften till framgång i förföring av människan = en protagonist och en antagonist, en konflikt, vägen är målet och upplösningen. Titta på Apple och fotbollsklubbar (eller andra klubbar för den delen) där dramaturgin över och konflikten mellan protagonisten och antagonisten är djupt förförande.

Men nu ska vi inte superanalysera det här. Kortsiktiga kampanjer inbringar tillfälliga intäkter. Företag utnyttjar fotboll för att utnyttja hyperlojala människors selektiva varseblivning. Selektiv varseblivning är ett begrepp för personer som okritiskt tar till sig information som kan inpassas i deras världsbild men som saknar förmåga att ta till sig sådan kunskap som emotsäger denna världsbild. Med andra ord, supportrar blir enligt mig mycket mer benägna att köpa produkter om den är associerad med fotboll samtidigt som de stöttar bort brus mycket enklare. Produkten känns bättre i maggropen. Framförallt är de beredda att betala mer pengar för den magkänslan.

Detta är att snylta på ett varumärkes hyperlojala kunder/supportrar för att sälja mer. Titta på kringprodukter till iPhone, iPod, iPad och macs. Hur mycket har dem företagen sålt genom Apples fantastiska varumärke och hyperlojala kunder.

Vill du vara det varumärket själv? Då får du ta konflikten och vara beredd på att det tar en jädrans lång tid innan du har flera hundra tusen (miljoner?) som gör vad som hellst för att du ska gå vinnande ur striden.

Plötsligt vill alla spela i ditt lag.

Produktionsbolagen och TV-kanalerna måste vara på gränsen till sammanbrott. Jag antar det. En källa man ofta underskattar är sig själv, introspektion är en röst som berättar saker man inte tar sig tid att bearbeta. Introspektion är inte bara JAG, utan jaget format av allt i min närhet och som uppenbarar sig för mina sinnen. Men nu ska jag inte jag ge en lektion om introspektion, för jag kan egentligen inte så mycket om det.

Jag antar att konsumtionen av media har förändrats. Vilka media vi väljer för att konsumera content. Ingen skräll direkt. Men hur har förändringarna skett för vilken underhållning vi väljer att konsumera. Maktskiftet till den enskilda människan i och med internet har diskuterats länge. Det maktskiftet är mycket tydligt idag där enskilda individer åstadkommer en publik på nätet som till exempel är större än produktioner på TV.

Internet har förändrat för vilken sorts underhållning vi finner underhållande. Det här har vissa produktionsbolag och TV-kanaler uppmärksammat, jag ser vissa tendenser på evolutionen av underhållning på nätet har inspirerat program på TV.

Framgångsrika grundstenar för underhållning på nätet:

• autentiskt
• inperfektion
• Verkliga människor i verkliga situationer/icke fiktiva personer i egen produktion
• personlighet/mänskligt – är du mänsklig och därmed med fel så identifierar sig människor med dig mer
• helst oklippt
• visa din omgivning – människor vill se hur kändisar lever när de handlar på ICA. Hur lever du?

Det finns fler. Närmsta framtiden är intressant och det ska bli intressant att se hur internet har förändrat människor offline. Om vi tittar på TVn så har den blivit mer interaktiv, nya modeller från främst Samsung och Sony går att ansluta till internet med. Com Hem med sin On Demand-tjänst är också ett resultat av hur vi väljer att konsumera media idag. Jag är nästan helt säker på att Apple kommer att släppa en TV på sitt eget sätt snart. Men när ska det debatteras mer om hur allt det här har påverkat hur vanliga människor producerar saker för nätet och hur det har förändrat vilken sorts underhållning människor finner mer intressant?

Nedan har jag valt ut YT-kändisar med miljontals tittare. Framtiden?

Click here to view the embedded video.

2,1M visningar

Click here to view the embedded video.

1,8M vinsingar

Click here to view the embedded video.

12,9M visningar (!)

Click here to view the embedded video.

1,4M visningar

Jag sitter på min innergård. Husväggarna blockerar solen, men den är närvarande. Grannen sitter på balkongen och läser en bok, musiken når mig perfekt som en viskning till örat. Liksom masserar och samtidigt doserar känslorna med glidmedel. Jag tappade hoppet ett tag, trodde vinterns baksmälla skulle vara hela våren/sommaren. Doften av naturens tillnyktrande påminde mig om livets kvalitéer, en inspirerande känsla i bröstet att jag kan åstadkomma vad jag vill här i livet. En längtan att bli kär. Dagdrömmer om henne, sommarvinden lyfter hennes hår, leendet är lika genuint som fågelns färd till nästa gren.

Äntligen har aldrig varit så relevant för mig. Sommar.

[Show as slideshow]

[View with PicLens]

Frekvens. kontinuitet. Dessa två variabler som av många anses räcker för att besökare ska återkomma till en sida. Visst är det så. Nedlagd energi i frekvens och kontinuitet fast uteblivna trogna besökare är en vanlig frustration. Frågor som “hur får jag många besökare till min sida?” är vanligt. Kvalitet. Måste också vara en beståndsdel och en anledning för att besökare ska komma tillbaka. Men kvalitet i mängden blir mainstream och istället kötbullar och potatismos.

Denna blogg har inte haft någon Frekvens eller kontinuitet på lång tid. Jag hoppas den består av kvalitet, det är en sak för er som besökare att avgöra. Jag vill tro det. Frekvens och kontinuitet har tagit stryk för att den enligt mig viktigaste variabeln för en bra blogg är att den inte är som alla andra. Särskiljande. Den har smakat köttbullar och potatismos, dvs gott men man vet exakt hur det smakar.

Ibland brukar jag hålla handen för namnen på maträtterna på menyn och dra handen över priserna och stanna handen slumpmässigt. Middagen får bli en överraskning, är det äckligt är jag en erfarenhet rikare. Yacoub.se är ingenting jag vill ska vara köttbullar och potatismos. Jag vet inte vad den ska smaka, det är därför jag står i köket just nu med en tom kokbok, experiment med olika ingredienser ska blandas. Jag hoppas jag lyckas fram till desserten.

Bon Appétit.

Jag minns när jag gick kursen i affärssystem för ca 1 år sedan. Processen för hur man ska rekrytera presumtiva kunder var noga detaljerad. Steg för steg. Nyckelargument för varför vårat system var bättre än andras. Mycket var “vi har större muskler än våran konkurrent” därför ska du välja oss. Men, ett nyckelargument förtjänade nästan sin nyckel-titel: Det personliga mötet. Jag skulle vilja ändra den till: Gör ett intryck.

Jag brukar ofta fundera över det här. Fascinerad över vilket oändligt slöseri vi sysslar med och vilken rikedom människor som medvetet eller omedvetet använder denna kraft. Att beröra – nå en annan människors känslor. Känslor kan ändras till det positiva på en sekund och annars obetydliga saker kan ge livsenergi eller ett värde.

En vintermorgon 2006 i frihamnen. Ingen frukost i magen. Ett blått filter över Stockholm och gnistrandet av alla klossar som ska fraktas med en färja förvandlade frihamnen till en scen ur beck. Jag betraktar ångan när jag andas samtidigt som jag förbannar varför jag inte la mig tidigare. Äntligen öppnas hissdörrarna och abstinensen efter värme släppte. Ur hissen kliver en tjej ut som tittar på mig och bryter ut i ett stort leende. Inte hade jag tandkräm över läpparna?

Så vad menar jag? Jo, att jag kommer ihåg henne. Att hon förändrade hela min dag. Romantiserar jag? Inte ett dugg.

Men vad har det här med kommunikation att göra? Att vi konsumerar med våra känslor och inte med förnuftet är givet idag. Men debatten om känslor är oftast kring varumärken. Känslor genom ett bra bemötande är mycket kraftfullt. Tjänsteföretag är oftast bäst på det här där Funktionen (leveransen av tjänsten) oftast är viktigare än tekniken (självaste produkten).

Visst går du hellre till cafét där baristan kan ditt namn och morsar på dig igenkännande. Hela fiket ser att ni är bundisar. Den snygga frisörskan/frisören som flörtar med dig. Servitrisen som ger dig bättre bord och rabatt efter att ni samtalat några gånger. Fast at Cafét, frisören eller baren runt hörnet är bättre.

Uppskatta kunden och ge någonting mer än bara själva produkten och du får tusen åter. Tänk vad simpelt, ett så enkelt intryck, bara genom att vara trevlig.

Gott nytt år!

Är man sjuk så är man. Man förbannar orsaken till varför man blev sjuk, samtidigt som det var värt det. AIK tog SM-guld. 9 arbetsdagar tog det och äntligen är jag frisk igen. Triviala vardagliga saker känns som lyx igen, jag njuter mer av dem och tänker på att jag vill behålla den känslan så länge jag kan innan den försvinner. Jag menar bira med polarna!

Samtidigt hinner man också tänka. Tänk på hur vi hela tiden ska vara sysselsatta med att vara sysselsatta. Att våran uppmärksamhet alltid ska vara riktad mot någonting; TV, tidning, internet, sociala medier, böcker, bloggar, polare, sport, krogen, jobba, laga mat, diska, handla, duscha, träna….. Allt utom att bara vara sig själv för en stund. Att uppmärksamma sig själv. Det är kanske därför promenader brukar vara medicinen mot mycket.

Så. Kommunikation. Jag har funderat och undrat över varför saker är som de är. Vad är egentligen motiven? Vad är målet?

Varför ska allt vara kreativt?
Är reklam/kommunikation kreativ fast att den inte får någon effekt?
Har någon behörighet att bedöma vad som är kreativt eller inte?
Varför pratas det inte lika mycket om vilken effekt reklamen har fått?
Vad är motiven för en reklamare? Passion för kommunikation eller egocentrisk starfucker?
Varför event om nya medier upprepar samma saker hela tiden och folk ändå betalar för att gå?
Är vi världsmästare på “mycket snack och lite verkstad?”
På vilka grunder bedöms kompetensen hos en människa? Träffar på en blogg? Followers?
Varför hyllar vi inte varandra mer istället för att slopa “dissa-andras-reklam”-trenden.

Nu är det fredag! Låt oss njuta av helgen, jag vet att jag ska göra det iaf!