Blogg, Uncategorized

Egocentrisk starfucker

Är man sjuk så är man. Man förbannar orsaken till varför man blev sjuk, samtidigt som det var värt det. AIK tog SM-guld. 9 arbetsdagar tog det och äntligen är jag frisk igen. Triviala vardagliga saker känns som lyx igen, jag njuter mer av dem och tänker på att jag vill behålla den känslan så länge jag kan innan den försvinner. Jag menar bira med polarna!

Samtidigt hinner man också tänka. Tänk på hur vi hela tiden ska vara sysselsatta med att vara sysselsatta. Att våran uppmärksamhet alltid ska vara riktad mot någonting; TV, tidning, internet, sociala medier, böcker, bloggar, polare, sport, krogen, jobba, laga mat, diska, handla, duscha, träna….. Allt utom att bara vara sig själv för en stund. Att uppmärksamma sig själv. Det är kanske därför promenader brukar vara medicinen mot mycket.

Så. Kommunikation. Jag har funderat och undrat över varför saker är som de är. Vad är egentligen motiven? Vad är målet?

Varför ska allt vara kreativt?
Är reklam/kommunikation kreativ fast att den inte får någon effekt?
Har någon behörighet att bedöma vad som är kreativt eller inte?
Varför pratas det inte lika mycket om vilken effekt reklamen har fått?
Vad är motiven för en reklamare? Passion för kommunikation eller egocentrisk starfucker?
Varför event om nya medier upprepar samma saker hela tiden och folk ändå betalar för att gå?
Är vi världsmästare på “mycket snack och lite verkstad?”
På vilka grunder bedöms kompetensen hos en människa? Träffar på en blogg? Followers?
Varför hyllar vi inte varandra mer istället för att slopa “dissa-andras-reklam”-trenden.

Nu är det fredag! Låt oss njuta av helgen, jag vet att jag ska göra det iaf!

Standard